Paradigmer som krockar

Vart fjärde år har Teo och jag kommit och hälsat på i Sverige. Varje gång är det lika härligt att återuppleva dofter, smaker, ljud och synintryck som är så radikalt annorlunda från dem vi omges av i vår vardag. Varje gång är det lika underbart att återankyta till familj och vänner, gamla som nya, och inse att de verkliga banden finns där, oavsett det fysiska avstånd som vanligtvis skiljer oss åt.

Varje gång blir det också väldigt tydligt att vi inte bara lever i ett fysiskt annorlunda land, långt borta från Sverige, utan även i ett mentalt paradigm som skiljer sig fullständigt från det paradigm de flesta svenska lever i.

Detta gör att framför allt jag (men jag antar även Teo) krockar gång efter annan med uppfattningar som i Sverige är så normala att de inte ens brukar ifrågasättas, men som för oss är väldigt extrema.

Naturligtvis framstår jag/vi i Sverige som de som är extrema, för vi skiljer ju oss fullständigt ifrån det som där är normen, både i vårt sätt att tänka och leva.

Det intressanta för mig är inte vem som har rätt eller fel, för det handlar inte om det. Nej, det intressanta är alla de stängda dörrar jag möts av. Dessa stängda dörrar är en blandning av total brist på nyfikenhet och öppenhet i kombination med en väldigt defensiv attityd.

Nu talar jag inte om familj och vänner – de är hur koola som helst. Nej, jag talar om vad som händer när jag, som lärare och pedagog, väljer att dela med mig av mina tankar samt Teos och min livsstil på sociala media, framför allt i de grupper som består av andra lärare samt allmänt samhällsintresserade som säger sig vilja utveckla, förändra och förbättra skolan. Jag har ju trots allt ändå skrivit en bok som handlar om just det: hur vi kan skapa en skola från scratch och varför det är så viktigt att tänka om och tänka nytt kring skola och samhälle. Och jag ser det som en del av det jag kan bidra med – just för att jag tänker så annorlunda och har så mycket annorlunda erfarenheter att dela med mig av.

Jag hade älskat att få frågor kring unschooling: ”Unschooling!? Vad är det? Berätta mer, jag har aldrig hört talas om det! Hur fungerar det? Hur lär han sig? Hur ser era dagar ut? Tycker du att alla barn ska unschoolas eller ser du ett värde i att det finns skolor?”

Då hade jag kunnat svara konstruktivt och kreativt. Berättat att jag tycker att valet ska få finnas. Att det finns barn som mår bättre av att lära sig på andra ställen än i skolan (se bara på statistiken av ofrivilliga hemmasittare). Att unschooling eller homeschooling alltsomoftast inte innebär att barnet är hemma hela tiden och inte träffar andra – tvärtom! Att barn är mer än kapabla att själva välja vad de vill lära sig och lär sig alldeles utmärkt när de själva får göra just det valet. Att brist på motivation inte existerar när människans egna behov och intressen får styra. Att inlärning är en bieffekt av all mänsklig aktivitet, vilket gör att det inte spelar så stor roll vad ett barn fokuserar på – det är bara i skolan som ämnen fragmenteras i små bitar –  i det verkliga livet sitter allt ihop, och en kunskap leder alltid vidare till en annan. Och att ja, jag tycker att det är superviktigt att det finns skolor, därför att:

  • skolan är det främsta samhällsbyggande verktyg som finns, och om vi verkligen insåg värdet av just det, skulle vi kunna bygga ett betydligt mänskligare samhälle än det vi har nu.
  • lära sig är en mänsklig rättighet, men borde aldrig vara ett tvång.

…vilket innebär att skolor borde designas om från grunden och bygga på helt andra principer än kontroll och tvång – som ju i grunden är vad skolplikten innebär (oavsett vad alla skolans styrdokument hävdar).

Jag skulle berätta att jag är en stor förespråkare för demokratiska skolor à la Sudbury som bygger på självstyrd inlärning. Att jag dagligen ser att det fungerar – inte bara för min son, utan för alla de barn jag arbetar med, både på det dagis och på det Agile Learning Center som jag driver där jag bor i södra delen av Mexiko. Att självstyrd inlärning dessutom bygger på vetenskapliga studier som visar hur människan som biologisk art lär sig allra bäst (läs Peter Grays bok Free to Learn för mer kött på benen). Att jag är övertygad om att hela det svenska skolsystemet skulle kunna designas om och att flertalet barn och unga skulle må betydligt bättre samt lära sig fruktansvärt mycket mer i ett annat slags system.

Men om allt detta får jag inga frågor. Istället får jag bland annat höra att homeschooling är farligt eftersom det främst är religiösa grupper som använder sig av den inlärningsformen, att det isolerar barnen och inte utvecklar deras kritiska tänkande.

Bara den kommentaren är ett exempel på indoktrinering och brist på kritiskt tänkande. Alla fakta visar nämligen att hemskolade barn i USA både får betydligt bättre resultat och dessutom är mer kreativa och kritiskt tänkande än de som gått ut skolan – och majoriteten hör inte till religiösa grupper. Men vad ska en svensk veta om det när Sverige som ett av få länder i världen förbjuder denna typ av utbildningsform? Istället säger andra att barn mår mycket bättre av att gå på dagis än att vara hemma. Trots att vetenskapliga studier påvisar det motsatta. 

Hur bemöter man den typen av kollektiva sanningar?

Ja, jag förstår att det är hotfullt när det kommer en person som jag och säger ”riv upp skiten! Gör om och gör bättre!”. Jag förstår att det till exempel hotar lärarna i deras yrkesroll. Jag är lärare, så jag vet hur det känns att plötsligt börja ifrågasätta hela grunden för vad mitt yrke (och identitet) baseras på.

Och ja, jag fattar att det kan få många föräldrar att känna sig som dåliga föräldrar. Samhället är uppbyggt på ett sätt som gör att det är nästan omöjligt att skapa ett liv med våra barn. Istället måste barnen förvaras någonstans, och förskola och skola är gigantiska förvaringsplatser (vilket återigen provocerar lärare eftersom de inte vill se på sin arbetsplats eller yrkesroll på det viset).

Alla föräldrar måste övertygas om att det är det absolut bästa för alla barn att gå på dagis och i skolan (de flesta behövs inte ens övertygas – de är redan övertygade). Det är bara där man kan lära sig det som bestämts att man ska lära sig – i den takt som bestämts. Att det inte bygger på hur barn och unga egentligen lär sig bäst vill man inte heller ifrågasätta. Det har liksom också bara blivit en kollektiv sanning. Inga vetenskapliga bevis behövs heller i den argumentationen, eftersom alla redan tror att det är sant.

Går man emot det paradigmet, kommer man att möta starkt motstånd. För det är så det svenska samhället är uppbyggt att fungera. Som förälder har man inte mycket val. Det kan göra fruktansvärt ont att erkänna att ens barn inte trivs där hen borde trivas – eftersom hen måste tillbringa så många år av sitt liv på ett ställe hen inte valt själv. Det är förståeligt att många då föredrar att slå dövörat till och/eller slåss med näbbar och klor för en modell som sedan länge gått ur tiden.

Jag inser att det jag skriver oftast faller platt till marken. Jag pratar från ett paradigm till personer som befinner sig i ett helt annat. Jag kan förstå hur de tänker, för en gång befann jag mig också där. Men jag inser att de inte förstår mitt tankesätt, för de har fortfarande inte ifrågasatt sitt eget. Återigen, det handlar inte om bättre eller sämre. Det handlar om nyfikenhet och öppenhet inför det man inte känner till. Och när det kommer till skolan och barns och ungas inlärning, så handlar det om det som verkligen fungerar – och det som inte gör det. Antingen kikar vi på varför skolan och skolplikten blivit så heliga att de inte ens kan ifrågasättas, och öppnar upp för en fantastiskt spännande diskussion om en möjlig förändring. Eller så gör vi det inte. Och då kan vi fortsätta driva ett obsolet system som inte fungerar.

Annonser
Det här inlägget postades i Avskolning, På svenska och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Paradigmer som krockar

  1. Helena skriver:

    Tack💖du styrker alla mina tankar om de svenska skolsystemet. Som tyvärr inte passar min dotter. Hon har ett år kvar. Jag vill bara ta henne och flytta det sista året. Hom vill läsa några ämnen, distans. Tack än en gång❣

    Med vänliga hälsningar 😊
    Helena

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s