Om Koritz i Mexiko

En singelmamma i MexikoTeo och jag igen

I januari 2003, flyttade jag från Sverige till Mexiko. Det är ett av de bästa beslut jag fattat i hela mitt liv. Jag hade diagnosticerats med utbrändhet, och hur jag än vände och vred på mitt liv, var det nästintill omöjligt att skapa mig en hälsosammare livsstil i Sverige.

Jag flyttade för att jag behövde frihet för att skapa mig ett nytt liv på mina villkor, och gick i den processen från att vara en begränsat trygghetssökande nej-sägare till att bli en frihetsälskande livsbejakare.

Utmaningarna är konstanta. ”Tråkigt” existerar inte. Mexiko har lärt mig att leva intensivt och att jag är kapabel till saker jag aldrig trodde var möjliga.

Under dessa år har jag skrivit mycket om hur det är att bo i ett land som är så annorlunda från mitt ursprungsland. Det mesta jag skrivit har handlat om kulturkrockar och hur ens perspektiv ställs på huvudet gång efter annan.

Men nu är jag redo att dela med mig av den väldigt speciella resa det är, att leva i Mexiko som utlandssvensk freelansande singelmamma med en son som har Aspergers syndrom. Hur klarar vi oss i detta tuffa macholand? Hur ser våra dagar ut? Vad tänker vi om livet? Och varför i hela friden, flyttar vi inte till Sverige i stället?

Min resa med Teo DSC_0589

Jag flyttade till Mexiko för att skapa mig ett friare, mindre inrutat liv än det jag levat i Sverige. Vad det skulle innebära att få barn här, hade jag inte funderat så mycket kring. Det var dags, jag var redo och när Teo kom upplevde jag det inte som Den Omvälvande Förändringen som alla talar om. Snarare var det bara en del av en räcka förändringar som påbörjats i och med att jag fattade beslutet att flytta hit.

2006-01-24 23.46.10Jag har aldrig ångrat mitt val av nytt hemland, har aldrig längtat tillbaka till Sverige eller varit nyfiken på att starta om i något annat land, men… När Teo var tre månader slog mig insikten att det frihetstörstande behov som lett mig till att skapa ett nytt liv här, skulle kunna leda till det exakt motsatta för honom. Och det stod helt klart att jag aldrig skulle kunna sätta honom i en vanlig skola här i Mexiko. Jag visste att varken han eller jag skulle klara det, och i den processen föddes två waldorfinspirerade skolor (se En skola från Scratch) och senare ytterligare ett litet dagis samt Explora, ett Agile Learning Center som bygger på självstyrd inlärning.   2014-05-29 20.58.10

Att Teo var ett annorlunda barn märkte jag redan från början. Barn ska utvecklas i en specifik ordning: sitta, krypa, stå och gå. Inte krypa först och sedan sitta. Och tvåspråkiga barn ska enligt alla studier blanda ihop språken. Inte sära dem perfekt redan som bebis. Inte heller brukar barn be om att få lära sig ett tredje språk när de är nyss fyllda två. Eller ett fjärde när de inte ens är två och ett halvt. (Men där tog det stopp, för mamman klarade inte av fler!)

Teo tyckte inte om att leka med andra barn. Men han var väldigt kreativ och löste problem på ett annorlunda sätt än de andra. Samtidigt fick han fruktansvärda raseriutbrott för ”småsaker” – som att sömmen på sockorna skavde eller korvade sig – som hans pappa och jag stod helt handfallna inför.

När Teo skulle fylla sju, insåg vi att hans något excentriska personlighet inte var något annat än Aspergers syndrom. Det var en oerhörd lättnad att plötsligt kunna förstå och hantera Teo på ett helt annat sätt, samtidigt som Teo själv fick ord på varför han var annorlunda – vilket öppnade dörren till en djup självförståelse. Men på samma gång innebar det också en sorg och en rädsla: Teo kommer alltid att ha svårigheter som andra barn slipper. Och hur ska det bli för honom i framtiden? Vi bor i ett land där gemene man inte ens vet vad autism är, och i en delstat där man inte ens kan få sitt barn ordentligt diagnosticerat.

Det mest logiska för en utomstående, borde väl vara att vi flyttade ”hem” till Sverige och fick all den hjälp vi behöver. Men så enkelt är det inte. Sverige är inte hemma för Teo, och det är länge sedan det var det för mig. Inte heller är det så självklart att det är det som är bäst för oss.

Om detta, mitt liv i Mexiko och mycket annat tänker jag dela med mig av. Häng med!

Teo och jag

Annonser

3 kommentarer till Om Koritz i Mexiko

  1. Eulalia skriver:

    Hello to all, because I am actually eager of reading this web site’s
    post to be updated on a regular basis. It includes pleasant data. https://gumazon.com/groups/what-does-driving-games-mean/

    Gilla

  2. Ramlade in här och kommer genast lägga till din blogg på bloglovin. Verkar mycket spännande :).
    Har också kommit ut från utmattningssyndrom, känner så att det inrutade livet du skriver om är något jag drömmer mig ifrån. Har en nära släkting med AS och jag tror att ni gör helt rätt i att inte flytta tillbaka till Sverige. Enligt min uppfattning så tror jag inte att ”all hjälp” som finns här är den bästa, utan att man kan må mycket bättre i ett annat liv så som ni verkar leva, får man kalla det ett friare liv? 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s